En FANTASTISK dag!

Koppel...har hittills inte gått bra alls...halsbandet ganska Ok efter att vi haft det på lite då och då under kortare stunder. Så igår på eftermiddagen var vi på jobbet i Årsta för att sköta lite mindre kontorsjobb. Cava tyckte att det var helt Ok på jobbet, vilade snällt i sin koja eller vid mina fötter, men sen behövde vi gå ut ett par ggr för att rasta oss. Matte var helt bestämd när det gällde halsband och koppel, även om vi sökte upp gröna ytor och så mycket lugn som möjligt, så finns ju farorna ändå runt hörnet när man är i stan. Cava klarade faktiskt av både kiss och bajs, men hon var så SUR, ålade sig utmed marken , blängde på Matte, gömde sig i buskarna...som hon tänkte, att hur kan du göra det här mot mig, förnedra mig...? Usch, inte KUL för Matte heller.
Imorse funderade vi på det här, vad ska vi göra? Hur ska vi kunna träna om ingen av oss tycker att det är kul? Nej, vi måste ändra attityd båda två.
Vi började med att sätta på halsbandet, inget motstånd, men ändå surt liggande under stolen i hallen.
Matte drog då igång rolig inomhuslek med nytt belönings-godis (blodpudding). Efter en stund verkade det som Cava hade glömt bort halsbandet och hon har nu faktiskt haft på sig det hela dagen!!!
Vi har hållit oss här hemma och gått flera promenader här i vår närmaste omgivning, sådana som vi redan gått flera gånger utan koppel och det har vi gjort delvis nu också, men när vi kommit till de delar av promenaden som korsar en cykelbana, parkering el liknande då har vi kopplat oss OCH DET HAR GÅTT RIKTIGT BRA!!! BELÖNING, BELÖNING...

Vi blir så GLADA bägge två och vi tror faktiskt att det är det som är lösningen.
Kolla in halsbandet och kopplet på bilden, här syns också att Cava använder sig av självbelöning från Matte´s godispåse. Helt OK tycker Matte.

Cava med halsbandet sittande bland styvmors violerna.

Vi sätter / lägger oss alltid ner en stund på våra promenader.

Här vilar vi i gräset.

I trädgården har vi ett rabarberblad i betong, en avgjutning.

Cava gillar att sitta på det.

Ikväll satt hon där när jag klippte gräset, DUKTIG.

Vi började med att hon satt i bärselen på min mage när jag startade gräsklipparens motor, då kände hon sig trygg när ljudet drog igång. Efter en stund ville hon ner och satte sig i rabarberbladet.

Så nu kan vi det också!